Orup har nästan rätt

orupJag vet att jag skrivit om min förälskelse med Stockholm och den höga öppna luften och att det finns plats för alla här. Inte som i Amsterdam där trängseln är regel och inte undantag. Men något har hänt de senaste åren. Det har kommit smygande som en blek tiger i morgondiset, bara för att sätta sina skarpslipade klor i våra inte ont anande ryggar.

En av de första låtar jag lärde mig texten till i Sverige var Orups Stockholm, den var som ett soundtrack till min flytt hit för 15 år sedan. Där sjunger han att Stockholm har blivit kallt. Så har jag inte upplevt det, men däremot kan jag skriva under på att Stockholm har blivit Fullt!
Problemet är kanske att svenskarna är så ängsliga och vill se till att göra alla de rätta sakerna. Det är väl ok men innebär också att så fort något blir populärt så ska Alla dit. Nu är det coolt att vara på Karlaplan – vips så är alla krogar där fulla. Ska jag till Bierhaus, som ju serverar öl och korv, så måste jag boka bord i veckor innan. Kan jag gå ut och äta åt annat än McDonalds utan att boka bord?

Förra helgen försökte vi fika i Sofo – men det var bara att glömma. Fullt överallt! Det enda stället vi kunde komma in på hade slut på bullar. Nog för att det var lönehelg och alla ville ut och fira sina nya pengar men ändå!

Den här staden behöver utöka sitt centrum så att man ska slippa köa till allt som är bra här.
Dessutom börjar parkerna som Djurgården och Hagaparken bli fulla. Ja inte fulla helt och hållet kanske. Men om du bestämmer dig en vacker gnistrande februarisöndag att bege dig till Djurgården och promenera i solen längs vattnet, då får du räkna med att kryssa fram mellan halva stadens befolknings blivit flanörer. Samma sak på sommaren längs Årstaviken, då får du dessutom tävla med cyklister och löpare som vill svischa förbi, med eller utan förvarning. Det finns plats här, men eftersom alla vill vara på samma ställe så känns det trångt.

Jag vet inte hur vi ska lösa det här, bygga filer i promenadstråken? Ett för de hurtiga och ett för de mer sävliga livsnjutarna. Skulle det kännas mänskligt ens? Jag vet inte, men jag vet att det känns ovärdigt att behöva köa för att komma in på ett café.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*