Jag cyklar – alltså finns jag

Jag älskar att cykla och jag älskar cyklar. Men jag är inte så säker på att jag älskar cyklister. Framförallt inte i Stockholm city. Men vadå – du är jag själv cyklist, säger någon då. Helt sant, men där jag kommer ifrån – Amsterdam – så finns en lite längre tradition av cyklism och cykelvett. Jag tror aldrig jag sett en cyklist i Stockholm hålla upp sin ena hand för att visa att hon är på väg att stanna. En mycket enkel gest att utföra – såvida man inte har ena handen på styret och smsar på en smartphone med den andra.

cykeln

Mitt värsta cykelögonblick i Stockholm såg jag för en vecka sen – en tjej utan hjälm med stora hörlurar som cyklade i bilfilen mot trafiken och samtidigt smsade hon eller googlade eller vad hon nu gjort. Inte ett öga kastade hon framåt, hon hade ingen aning av vad som försiggick framför och runt henne. Jag stannade upp och var som helt förstummad. Chockad. Hur kan man vara så dödsföraktande? Jag tror inte hon förstår vad som händer om hon välter eller blir påkörd. Men kanske skrev hon ett vackert kärleksbrev till sin kille eller försökte hitta vägen till närmsta sjukhus, vad vet jag. Vad jag vet är att hon var en fara för sig själv och alla andra. Det kan se nonchalant och charmigt ut men är i själva verket livsfarligt.

Annars är det vanligast med galningar som cyklar som om det vore tävling till jobbet. Med full cykelmundering som för Giro d’Italia och absolut noll respekt för alla andra trafikanter. De kör snabbare än bilarna och kör gärna i både bilfiler, på trottoarer och mot trafiken. De ska ju fram! Men de tycker uppenbarligen inte att de behöver följa samma regler som varken bilar eller cyklister. De är i en egen klass så att säga. De är så otroligt macho att jag bara storknar.

Just för cyklingen saknar jag mitt kära Amsterdam. Jag hoppas att det här kommer att bli bättre med tiden när Stockholm utvecklat sin trafikapparat till mer cykelvänlig men i dag är det rent ut sagt livsfarligt att sätta sig på sin hoj och trampa iväg.

En tanke om “Jag cyklar – alltså finns jag

  1. Jag håller verkligen med dig, och det är inte bara i fjollträsk som människor cyklar på det här viset. Är det ett dödsfall som måste till för att det ska hända något!? Bra rutet!

    /Torgny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*