Bäst just nu

Om ni är i Stockholm och inte riktigt vet vad ni ska hitta på så har jag bara ett råd: Gå genast till Moderna Museet och ge dig in i Olafur Eliassons magiska värld. Hans utställning heter Verklighetsmaskiner.

Här hittar du ett rum som är upplyst med starkt gult ljus och det gör att allt blir sepiafärgat och drömskt. Allt förlorar sin färg, bara ljus och skuggor finns kvar. Och efteråt när man lämnar rummet dröjer sig nyansen kvar och allt har en blå ton, nästan himmelskt i sin glans. Ett rum har ett mjukt vattenfall som droppar från taket i mjuka sjok. Står du still ser du inte vad som är så extraordinärt med vattnet. Det är när du rör dig runt det som du ser det. Regnbågar virvlar omkring och följer din blick när du går närmre eller backar. Nästan som om vattenfallet betraktade dig och försökte fånga din uppmärksamhet med sitt ljusspel.

En film visar Olafurs studio i Berlin där han och hans medarbetare bygger och utvecklar konsten. Runt medarbetarna rör sig inhyrda dansare som förflyttar sig oerhört långsamt, som om en slowmotioneffekt bara påverkat vissa som medverkar i av filmen. Ett härligt skådespel och det sätter även fingret på svårigheterna i mänskliga kontakter – hur når vi fram till varandra när vi kanske inte rör oss i samma världar, samma cirklar eller i samma tempo? Allt ska gå fort och vara effektivt i vår nya värld, men gör det att vi mår bättre?

Och det är precis det här som gör Olafur Eliasson så stor i min värld. Han lyckas med enkla medel förändra vårt sätt att se på världen, bildligt talat. Med speglar, färger och stroboskop fångar han bilder som man aldrig sett förut. Och det går inte att förklara hans konst, varför den är så tilltalande. Den är direkt och ändå inte simpel. Den är oerhört komplex och sammansatt. Jag läste att han gärna jämför sig själv med en lök, med många lager.

Han ställde ut solen för ett par år sedan på Tate Modern i London, i en stor hangarliknande utställningshall. Människor stannade upp och satte sig och vilade sig i solens sken. Upplivade och värmda av den enorma stjärnans strålar. Livets förutsättning och ledsagare.

Recensenten i tidningen Dagens Nyheter beskrev Olafur Eliassons utställning på Moderna träffande. http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/olafur-eliassons-verklighetsmaskiner-pa-moderna-museetarkdes-i-stockholm/

Det som gör honom extra stor är såklart att han är så visuell, tillsammans med att han verkligen har tänkt. Här har vi en riktig forskare i mänsklighet.
Och det här är inte konst bara för de insatta och pålästa. Alla kan ta till sig hans konst, och i hans fall gör det hon om inte mindre värd som konstnär. Det går inte att värja sig mot hans direkta tilltal och konstnärliga krumbukter. Ögat, örat, hjärnan och framför allt hjärtat och själen blir överlyckliga över att få uppleva så mycket nytt, genomblåsta av friska vindar som bär med sig hopp om en ny framtid och samtid.

Det här är stor konst och förändrar oss som betraktare – och förändrar på så sätt världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*