Fiskeresa till Dalarna och målning på Liljeholmen

Phuu. Det är mitt i semestertiderna och jag borde vila. Men istället har jag tagit på mig att hjälpa min vän Konstantin med att måla i hans nya lägenhet. Han har precis flyttat in i en etta på Liljeholmen som han fick hyra i andra hand och nu ska den målas i vita färger. Allt ska vara i vitt om du frågar honom. Vitt vitt vitt.

Efter målning kommer möblering
Vi ska göra en målning till och sedan är det klart för att flytta in. Konstantin håller därför på att ordna med möbler just nu efter han får hyra lägenheten omöblerad. En del har han fått med sig från tidigare relationer men det verkar som att hans ex har tagit det mesta. Kanske OK att göra så för att barnen bor mest hos henne, eller jag vet inte? Vad tycker ni? Hur som helst så visade han mig en del möbler som han tänkte köpa hem från www.trademax.se. Framförallt var det väldigt bra att han kunde beställa hemleverans på allting. Så slipper han i alla fall det slitet också.

När vi hade målat klart gick vi ut en sväng på puben och tog några öl och pratade. Han ska läsa på konstfack nu till hösten och var väldigt spänd inför detta. Jag har alltid beundrat Konstantin för hans målningar och konstfack kommer att vara utvecklande för honom, det är jag övertygad om. Han är riktigt skicklig på framförallt akvarell och blyerts. Helst i en konstig kombination. Man kanske skulle kunna kalla hans konst för abstrakt, eller är det rätt ord?

Det är väl liknande den här stilen skulle jag säga. Fast ändå inte. Svårt att förklara..
abstrakt konst

Helgtripp till Dalarna
I helgen ska jag och Maria åka till Dalarna och ta in på ett hotell i Tällberg där de har spa och grejer. Hon har bokat in en fiskekurs och jag tänkte väl bara följa med egentligen. Har inget bättre för mig, och jag har liten erfarenhet av just Dalarna så ska bli kul att se lite mer av det. Jag vill mest se den där jättestora dalahästen och kanske även den där gruvan med bocken som ligger i Falun men det verkar vara en bit att köra dit. Får se om vi hinner med det eller inte, annars tar jag bara lite skogspromenader runt hotellet medan Maria är på kursen.

Orup har nästan rätt

orupJag vet att jag skrivit om min förälskelse med Stockholm och den höga öppna luften och att det finns plats för alla här. Inte som i Amsterdam där trängseln är regel och inte undantag. Men något har hänt de senaste åren. Det har kommit smygande som en blek tiger i morgondiset, bara för att sätta sina skarpslipade klor i våra inte ont anande ryggar.

En av de första låtar jag lärde mig texten till i Sverige var Orups Stockholm, den var som ett soundtrack till min flytt hit för 15 år sedan. Där sjunger han att Stockholm har blivit kallt. Så har jag inte upplevt det, men däremot kan jag skriva under på att Stockholm har blivit Fullt!
Problemet är kanske att svenskarna är så ängsliga och vill se till att göra alla de rätta sakerna. Det är väl ok men innebär också att så fort något blir populärt så ska Alla dit. Nu är det coolt att vara på Karlaplan – vips så är alla krogar där fulla. Ska jag till Bierhaus, som ju serverar öl och korv, så måste jag boka bord i veckor innan. Kan jag gå ut och äta åt annat än McDonalds utan att boka bord?

Förra helgen försökte vi fika i Sofo – men det var bara att glömma. Fullt överallt! Det enda stället vi kunde komma in på hade slut på bullar. Nog för att det var lönehelg och alla ville ut och fira sina nya pengar men ändå!

Den här staden behöver utöka sitt centrum så att man ska slippa köa till allt som är bra här.
Dessutom börjar parkerna som Djurgården och Hagaparken bli fulla. Ja inte fulla helt och hållet kanske. Men om du bestämmer dig en vacker gnistrande februarisöndag att bege dig till Djurgården och promenera i solen längs vattnet, då får du räkna med att kryssa fram mellan halva stadens befolknings blivit flanörer. Samma sak på sommaren längs Årstaviken, då får du dessutom tävla med cyklister och löpare som vill svischa förbi, med eller utan förvarning. Det finns plats här, men eftersom alla vill vara på samma ställe så känns det trångt.

Jag vet inte hur vi ska lösa det här, bygga filer i promenadstråken? Ett för de hurtiga och ett för de mer sävliga livsnjutarna. Skulle det kännas mänskligt ens? Jag vet inte, men jag vet att det känns ovärdigt att behöva köa för att komma in på ett café.

Nyponsoppa på nyponpulver

Jag älskar nyponsoppa. Det är gott och det är nyttigt – i alla fall trodde jag att det var nyttigt. Visst innehåller det mycket C-vitamin, men det innehåller också en hel del socker. Om man tittar på innehållsförteckningen på färdigblandad nyponsoppa original så kan man se att den första ingrediensen är vatten och den andra är socker. Därefter kommer nyponmjöl och lite annat. Ingredienserna skrivs ju ut i den ordningen att det som det är mest av kommer först, vilket betyder att det som nyponsoppa består näst mest av är socker. Det finns också nyponsoppa utan tillsatt socker, men då har man istället sötningsmedel (bland annat aspartam) som inte heller känns så nyttigt att stoppa i sig.

Ett bättre alternativ
Som tur är så har jag upptäckt att det finns ett bättre alternativ, nämligen att göra sin egen nyponsoppa. Jag köpte nyponpulver på svenskhalsokost.se och kokade efter det här receptet (som jag också hittade på Svensk Hälsokost):

Ingredienser
– 3msk nyponpulver
– 3 + 0,5 dl vatten
– 0,75 msk potatismjöl
– 2 msk honung

Tillagning
1. Blanda nyponpulvret med 3 dl vatten i en kastrull.
2. Koka upp under omrörning.
3. Blanda potatismjölet med 0,5 dl vatten och rör ner i soppan.
4. Koka upp allt igen och rör ner honungen. Soppan kan både serveras varm och kall.

nyponsoppa

Själva nyponpulvret är så kallad RAW-food som är pulvriserade nypon av hög kvalitet med 98 % skal, vilket betyder att det är väldigt näringsrikt. Det är helt fritt från bekämpningsmedel och är helt enkelt bara en ren och naturlig produkt som är proppfull med C-vitamin och andra nyttigheter. Och när man gör sin egen nyponsoppa så slipper man alltså sockret och de andra onödiga tillsatserna. I det här fallet kommer sötman från honung, som ju är ett betydligt nyttigare alternativ – och godare om ni frågar mig! Inte är det svårt heller och det är inga konstiga ingredienser i utan mest sådant som man redan har hemma. Så det är verkligen ett tips till er som vill ha en nyttigare nyponsoppa.

Just det här nyponpulvret som jag använder är ganska grovkornigt eftersom det innehåller mycket skal, så man får räkna med att nyponsoppan inte blir exakt så slät som man är van vid. Den blir lite mer naturlig kan man säga. Och det finns ju också en massa annat man kan göra med nyponpulvret, som att strö det över frukostfilen eller blanda i en smoothie. Läser man kommentarerna på Svensk Hälsokost så kan man sa att det har fått fem av fem stjärnor och en del säger att nyponpulvret bland annat har haft effekt mot värk i leder och muskler. Så det kan nog ha många bra egenskaper, och det är som sagt ljusår bättre än den vanliga nyponsoppan som jag nu för tiden inte alls ser som nyttig utan mer likställer med läsk eller andra söta drycker som man dricker av den enda anledningen att det är gott. Tror man något annat så lurar man sig själv.

För mig var det ett uppvaknande och nu har jag blivit mer skeptisk och läser oftare på förpackningarna när jag handlar. Det är inte klokt egentligen vad mycket det är som innehåller alldeles för mycket socker och andra tveksamma ingredienser Jag har definitivt insett värdet av att laga sin egen mat från grunden så att man kan ha koll på vad som finns i den!

Bäst just nu

Om ni är i Stockholm och inte riktigt vet vad ni ska hitta på så har jag bara ett råd: Gå genast till Moderna Museet och ge dig in i Olafur Eliassons magiska värld. Hans utställning heter Verklighetsmaskiner.

Här hittar du ett rum som är upplyst med starkt gult ljus och det gör att allt blir sepiafärgat och drömskt. Allt förlorar sin färg, bara ljus och skuggor finns kvar. Och efteråt när man lämnar rummet dröjer sig nyansen kvar och allt har en blå ton, nästan himmelskt i sin glans. Ett rum har ett mjukt vattenfall som droppar från taket i mjuka sjok. Står du still ser du inte vad som är så extraordinärt med vattnet. Det är när du rör dig runt det som du ser det. Regnbågar virvlar omkring och följer din blick när du går närmre eller backar. Nästan som om vattenfallet betraktade dig och försökte fånga din uppmärksamhet med sitt ljusspel.

En film visar Olafurs studio i Berlin där han och hans medarbetare bygger och utvecklar konsten. Runt medarbetarna rör sig inhyrda dansare som förflyttar sig oerhört långsamt, som om en slowmotioneffekt bara påverkat vissa som medverkar i av filmen. Ett härligt skådespel och det sätter även fingret på svårigheterna i mänskliga kontakter – hur når vi fram till varandra när vi kanske inte rör oss i samma världar, samma cirklar eller i samma tempo? Allt ska gå fort och vara effektivt i vår nya värld, men gör det att vi mår bättre?

Och det är precis det här som gör Olafur Eliasson så stor i min värld. Han lyckas med enkla medel förändra vårt sätt att se på världen, bildligt talat. Med speglar, färger och stroboskop fångar han bilder som man aldrig sett förut. Och det går inte att förklara hans konst, varför den är så tilltalande. Den är direkt och ändå inte simpel. Den är oerhört komplex och sammansatt. Jag läste att han gärna jämför sig själv med en lök, med många lager.

Han ställde ut solen för ett par år sedan på Tate Modern i London, i en stor hangarliknande utställningshall. Människor stannade upp och satte sig och vilade sig i solens sken. Upplivade och värmda av den enorma stjärnans strålar. Livets förutsättning och ledsagare.

Recensenten i tidningen Dagens Nyheter beskrev Olafur Eliassons utställning på Moderna träffande. http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/olafur-eliassons-verklighetsmaskiner-pa-moderna-museetarkdes-i-stockholm/

Det som gör honom extra stor är såklart att han är så visuell, tillsammans med att han verkligen har tänkt. Här har vi en riktig forskare i mänsklighet.
Och det här är inte konst bara för de insatta och pålästa. Alla kan ta till sig hans konst, och i hans fall gör det hon om inte mindre värd som konstnär. Det går inte att värja sig mot hans direkta tilltal och konstnärliga krumbukter. Ögat, örat, hjärnan och framför allt hjärtat och själen blir överlyckliga över att få uppleva så mycket nytt, genomblåsta av friska vindar som bär med sig hopp om en ny framtid och samtid.

Det här är stor konst och förändrar oss som betraktare – och förändrar på så sätt världen.

Zoom world!

Vissa dagar behöver jag bara skölja mig själv och mina ögon med något som inte kräver så mycket av mig. Dagar då jag läst för mycket, tänkt för mycket. Vissa sysslar med avslappningsövningar och yoga, andra med extremsporter och klättrar i berg på jakt efter sig själv och den ultimata avslappningen.

Jag är lite för stel för yoga och alldeles för feg för att klättra i berg. För mig funkar det oftast allra bäst med att titta på de jag kallar zoom-klipp. En bild som du kan zooma in i hur långt helst, bilden expanderar och visar nya saker hela tiden.

Såhär kan det se ut:

Jag kan inte förklara varför, men det får mig lugn och jag slutar fundera så mycket. Jag känner mig som ett barn igen när jag går djupare och djupare in i bilden. Det väcker en stor nyfikenhet hos mig – vad händer härnäst, vad kommer bilden att bli nu?

Det här finns i matematiken och naturen också. I matematiken kallas det fraktaler, där delen är helheten och helheten är detsamma som delen. Tydligen kan man räkna fram fraktaler med hjälp av olika formler och algoritmer, det är inte mitt starkaste fält det där.

I naturen vet jag inte vad det heter, men tanken är alltså att varje del av till exempel en blomma, ser ut som en egen liten blomma och på den sitter ytterligare blad, som i sin tur ser ut som en växt och på den växten… ja ni fattar.

Jag har försökt att skapa sådana här evighetszoomar själv men inte riktigt nått ända fram. Det jag gjort lugnar mig inte alls på samma sätt. Kanske krävs det att någon annan gjort det och jag själv inte vet vad som kommer.

Så är det vid många tillfällen i livet. Överraskningen är nyckeln. Du kan inte kittla dig själv. Eller skrämma dig själv, om du inte råkar se dig själv i spegeln mitt i natten. Och om jag vet hur något är skapat så förtar jag samtidigt stora delar av illusionen.

En trollkarl ska aldrig avslöja hur han utför sina trick. Och det är för publikens skull. Efter att ha bytt ut magi mot fakta finns ingen återvändo. Kanske är det vad som menas med att växa upp, men det låter nästan för sorgligt. Jag hoppas att jag kan behålla min nyfikenhet och okunskap länge till. Om jag lever mitt liv utan överraskningar och utan att göra saker som jag inte kan så kommer jag aldrig att utvecklas. Jag stagnerar och blir den jag alltid varit. En stenstod utan mål och riktning. Usch det låter hemskt.
Och det är när jag fastnar i sådant här grubbleri som jag behöver frikoppla min hjärna en smula.

Jag cyklar – alltså finns jag

Jag älskar att cykla och jag älskar cyklar. Men jag är inte så säker på att jag älskar cyklister. Framförallt inte i Stockholm city. Men vadå – du är jag själv cyklist, säger någon då. Helt sant, men där jag kommer ifrån – Amsterdam – så finns en lite längre tradition av cyklism och cykelvett. Jag tror aldrig jag sett en cyklist i Stockholm hålla upp sin ena hand för att visa att hon är på väg att stanna. En mycket enkel gest att utföra – såvida man inte har ena handen på styret och smsar på en smartphone med den andra.

cykeln

Mitt värsta cykelögonblick i Stockholm såg jag för en vecka sen – en tjej utan hjälm med stora hörlurar som cyklade i bilfilen mot trafiken och samtidigt smsade hon eller googlade eller vad hon nu gjort. Inte ett öga kastade hon framåt, hon hade ingen aning av vad som försiggick framför och runt henne. Jag stannade upp och var som helt förstummad. Chockad. Hur kan man vara så dödsföraktande? Jag tror inte hon förstår vad som händer om hon välter eller blir påkörd. Men kanske skrev hon ett vackert kärleksbrev till sin kille eller försökte hitta vägen till närmsta sjukhus, vad vet jag. Vad jag vet är att hon var en fara för sig själv och alla andra. Det kan se nonchalant och charmigt ut men är i själva verket livsfarligt.

Annars är det vanligast med galningar som cyklar som om det vore tävling till jobbet. Med full cykelmundering som för Giro d’Italia och absolut noll respekt för alla andra trafikanter. De kör snabbare än bilarna och kör gärna i både bilfiler, på trottoarer och mot trafiken. De ska ju fram! Men de tycker uppenbarligen inte att de behöver följa samma regler som varken bilar eller cyklister. De är i en egen klass så att säga. De är så otroligt macho att jag bara storknar.

Just för cyklingen saknar jag mitt kära Amsterdam. Jag hoppas att det här kommer att bli bättre med tiden när Stockholm utvecklat sin trafikapparat till mer cykelvänlig men i dag är det rent ut sagt livsfarligt att sätta sig på sin hoj och trampa iväg.

Första inlägget!

En blogg om konst. Hur kan det vara intressant? Ska man inte gå på ett galleri eller konsthall och uppleva istället? Jo det är klart du ska! Men den här bloggen vill jag ska vara en plats där tankarna kring konst kan få fara fritt omkring som i en virvlande dans mellan eterns genomskinliga väggar. Kanske hittar du något fragment i mina texter som förklarar det du såg tidigare under dagen. Något som sätter fingret på vad konstverket betydde. Det är i alla fall min förhoppning. Samtidigt är jag ju medveten om att ett konstverk betyder olika saker för olika människor. Alla har olika slags bagage av erfarenheter med sig. Stora väskor, små väskor. Alla packade med förutfattade meningar, förhoppningar och självbilder.

Vad är då konst? Jag ser det som forskning i vad det är att vara människa. Konstnären, författaren, musikern och poeten hittar nya vägar in och ut ur vårt psyke. Hittar förklaringar till frågor som ännu inte ställts men som är i desperat behov av svar. Det krävs tid och hårt arbete för att nå fram till något nytt. Konst är inte längre bara avbildandet av något som existerar. Det är sökandet efter människans inre väsen. En plats där vi förstår varandra och når nya nivåer av upplysning. Där språk och utseende inte spelar någon roll. Vi kan skratta och gråta åt samma saker och känna en starkare gemenskap. Vi är alla människor och konsten är det som kan förena oss till ett världsomspännande folk. Inte politiken, som för länge sedan har spelat ut sin roll som förändrare.

Det är i alla fall mitt mål med denna blogg – att skina ett förlösande ljus på vad som försiggår i den skapandes huvud och själ. Jag vill att bloggen ska vara nyckeln till det lås som sitter kring all riktigt bra konst.